En och en halv lift

Jag och Madde skulle köpa tyg i tygaffären i stadens utkant. Frågan var bara hur vi skulle ta oss dit. Buss, tåg, cykel, gå eller... lifta?
Vi låtsades helt enkelt vara fattiga och skrev varsin skylt med den färdriktning vi skulle åt och ställde oss på gatan och hoppades på det bästa.




















Och det bästa blev det. En man med stor lyxbil förbarmade sig och plockade upp oss och körde raka vägen till tygaffären. Han hade bott i Japan en herrans massa år och öppnat svenska varuhus där. Najs, tyckte vi.



Från tygaffären in till stan fick vi också lift. Eller nästan. Vi träffade på en bekant som frivilligt erbjöd oss skjuts, vilket tog emot lite. Vi skulle ju lifta, inte få skjuts. Det är skillnad. Men hon hävdade bestämt att vi inte alls fick skjuts, utan lift. Då var det okej, en lift och en nästan är helt acceptabelt.